Gå från gemensam inredning till ensam

Det är över. Han ville aldrig riktigt. Jag står nu här i en lägenhet som är en bild av något som en gång varit, en falsk bild av verkligheter där det underliggande är ruttet, trasigt och förstört. Det är inte vi längre, det var nog aldrig det och det är ett sorgset faktum att jag nu har en bostad som påminner mig om det som en gång var och det som aldrig kommer att hända. I allt detta hittar jag ändå någon form av mod. Jag finns fortfarande här, jag står kvar med båda fötterna på jorden och andas samma luft som tidigare. Jag ser, jag hör och jag känner min omgivning och även om den känns helt förvriden så finns den fortfarande där för mig att ta på. Jag kan göra någonting åt den.

Smärtan kommer nog aldrig att lämna mig. Men jag tror att det är möjligt att lindra den. Det handlar om att hitta mig själv, hitta en ny identitet och för att det ska vara möjligt så behöver jag förändring. Jag behöver riva historien om min egen saga och forma verkligheten efter hur den faktiskt ser ut. En insida av en lägenhet är en början att börja bygga utifrån. Göra något annat, se vem jag är och vad som känns rätt, nu efter helt andra förutsättningar då det är jag ensam som håller i penseln. Det är mitt ansvar, mitt jobb, min möjlighet att starta från ruta ett och kämpa mig till ruta två. Det startar med inredningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *